Vykort från Patagonien 1996

På Islas Magdalenas bor de här två pingvinerna tillsammans med cirka 9.000 kompisar av samma sort, samt en massa måsar. Ön, som är ett naturreservat stort som halva stadsdelen Södermalm i Stockholm, ligger mitt i Magellanska sundet, längst ner på spetsen av Sydamerika. Punta Arenas heter den chilenska staden som är kontinentens sydligaste hamnstad. Därifrån kan du ta båten Antarctica ut till ön.

Båtturen till Islas Magdalenas kan vara guppig. Pingvinerna som bor där är små och inte särskilt rädda av sig. På ön finns hela tiden bevakning, en vakt som emellanåt kan ha det ensamt – under vinterhalvåret händer det att båtarna inte kan gå ut. Kommer du till hamnstaden Punta Arenas, så bo på hotell Jose Nogueira, och beställ in en röd Errazuriz 1989 Reserva Don Maximiano till middagen. Det gjorde vi på nyårsafton 1996. Officiellt är det sommar i Chile då, men här nere i Patagonien var det bitande kallt. Dock trivdes pingviner, valar och strutsar.

Livet nere på den karga sydspetsen av Sydamerika, Patagonien, är speciellt. Emun betar fridfullt intill vägen. I närheten av Punta Arenas ligger Sydamerikas största dagbrott, där bryts kol. I staden bodde också de som tidigare var kontinentens rikaste familj, Menendez. De hade fårhjordar som betade på en miljon hektar! Nu köper nordamerikanerna upp betesmarken – mediemagnaten Ted Turner och en rad Hollywoodstjärnor tillhör dem som investerat i mark här. Men Punta Arenas är långt ifrån fashionabelt, det förblir en blåsig hamnstad i civilisationens utkant.

Intill ett slitet torg i Punta Arenas ligger ett gammalt norskt konsulat, och nere i hamnen låg när vi var där ett norskt polarforskningsfartyg. Kullerstenarna och gruset på stadens gator vittnar om en lång historia. Fernao de Magalahes upptäckte passagen som vi kallar Magellanska sundet redan 1520, och gjorde därmed den farliga passagen runt Kap Horn onödig. Upptäckten var bara en del av den första dokumenterade världsomseglingen, beskriven av Antonio Pigafetta, som var med på det enda skepp som lyckades ta sig åter till Portugal. I dag finns enklare sätt att ta sig hit.

Aconcagua är en gammal slocknad vulkan på gränsen mellan Argentina och Chile i Anderna. Det är den högsta bergstoppen i Amerika, Nord och Syd, med 6.960 meter. Vi tog bussen från Mendoza, som ligger vid foten av Anderna på den argentinska sidan. Stan var full av rödklädda tibetanska munkar – man höll på att spela in ”Sju år i Tibet” med Brad Pitt, som hölls gömd på lyxhotell för att få vara ifred från överentusiastiska fans. Två chaufförer, som drack maté hela tiden, turades om att köra. Högst upp fanns en tre kilometer lång tunnel, på 3.300 meters höjd. Gränskontrollen in till Chile var rigorös. En halsbrytande serpentinväg förde bussen ner genom Valle Verde på den chilenska sidan, för att till slut hejda sig vid bussterminalen i den gryta som rymmer huvudstaden Santiago. Sedan tog vi flyget till Punta Arenas, en vacker tur längs Anderna i nästan fyra timmar. Annars är Sydamerika bussarnas kontinent. Och vägarna är bättre än de i Vietnam.