Vykort från Vietnam 1995

Vägarna i Vietnam är rena reklamen för fyrhjulsdrift. Kommunikationerna landvägen är rena skämtet. Inrikesflyget är bättre, och betydligt säkrare än i exempelvis Kina. Tågen går sakta. Den här gamla Renault-bussen är från före fransmännens nederlag vid Dien Bien Phu (hos vadhållarna i Macao gav en slant på general Giap i april 1954 knappt ens pengarna tillbaka). Bussen på väg ner från bergen till kuststaden Nha Trang, känd för sina badstränder och sitt fiske.

Vietnams röda fana med den gula stjärnan smattrar i vinden. Båtarna är klarblå med en nyans som för tankarna till Medelhavets favoritfärg, och har röda bogar och relingar. I Nha Trangs fiskehamn ligger de tätt, tätt, med runda flätade jollar guppande intill. På kvällarna grillar restauranggästerna jätteräkor, krabba och hummer på små lergrillar vid borden. Ska du till Nha Trang så bo på det gamla kolonialhotellet Grand Hotel, fax +84-58-253 95. Och missa inte att besöka det gamla båtvarvet.

På Nha Trangs båtvarv ligger stora stockar som väntar på att sågas upp till spant och bordläggning. Här har bygget av en ny fiskebåt inletts, men ritningen sitter i huvudet på båtbyggarna sedan åtskilliga generationen. Dieselmotorerna är dock nya. För motsvarande 300 000 kronor blir den nya båten din, inklusive motor. Varvet reparerar också fiskebåtar från hela den centrala sydkusten.
En fiskebåt som råkade illa ut i den senaste stormen byggs upp på nytt. Virket som används kallar vietnameserna för rosenträ; det är extremt hårt och motståndskraftigt. Numera är en del fiskebåtar ombyggda till utflyktsbåtar, och kör turister ut till korallreven. En dagtur med snorkling och lunch är väl värd pengarna. Mama Linhs båtturer är en av flera pålitiliga, som dessutom har en duktig kock, tel +84-58-266 93.

Det här husbygget står i en liten by på den vietnamesiska landsbygden, några mil in från kusten söder om Da Nang. Konstruktionen är enkel, allt byggnadsmaterial hämtas från djungeln runt hörnet. Kan du hantera yxa och såg behöver du inte så mycket spik. Och tegelpannor finns bara i städerna, eller på pagoderna. I djungeln använder byggarna andra material.

Vietnams utvalda folk i agitprop-stil på en jätteaffisch i Nha Trangh. Lägg särskilt märke till den charmiga kärnkrafts-symbolen på boken som den blåklädda förgrundsgestalten håller i näven. För här är det nävar som gäller; det är ett av den ”proletära” konstens kännetecken – folk har inte händer, utan nävar. Skolfröknar, frisörer och andra finlemmade typer får svårt att komma in i detta kommunistiska paradis. Fel sorts händer, definitivt.