Runt Manhattan på två hjul

Tillhör du dem som gillar forsränning eller fallskärmshoppning? Du kanske redan har fotvandrat i Nepal, klättrat på Trollväggen i Norge och åkt flodbåt på Amazonas? Då återstår ändå en utmaning: att cykla på Manhattan. Vad är väl regnskogen i Brasilien mot den urbana djungeln i världens huvudstad.

1987 försökte New Yorks dåvarande borgmästare, Ed Koch, förbjuda cykeltrafik i Manhattans Midtown. Han förlorade. Tio år senare hade stadens myndigheter gjort en helomvändning, och satsade på en kraftfull utbyggnad av cykelbanorna. Resultatet börjar nu synas. I höst kan du för första gången i historien cykla runt hela Manhattan på cykelbanor avskiljda från biltrafik… nästan.
Stadens nuvarande borgmästare Mike Bloomberg och hans vice Dan Doctoroff är entusiastiska cyklister. Den senare tar regelbundet cykeln från hemmet på Upper West Side längs Hudson River till jobbet i City Hall. Men du behöver inte bo på Manhattan för att göra som han – du hyr enkelt en hoj i New York, eller tar med den på flyget från Sverige. Glöm bara inte att kolla med flygbolaget först!

Det är en underbar känsla att glida förbi en lång rad feta limousiner med mörka rutor, stillastående i Broadways stinkande rusningstrafik, och veta att du till skillnad från de Viktiga Personerna i baksätet tar dig fram av egen kraft och utan att smutsa ner. Eller att kämpa sig uppför Williamsburg Bridge för att sedan, efter krönet, susa alldeles för fort ner mot Brooklyn-sidan.
New York är broarnas stad, och de allra flesta broarna har såväl gång som cykelbanor. Det är inget modernt påfund; i stället är det cyklisterna som återerövrar förlorad mark. När Manhattan Bridge öppnade i början av förra seklet hade den två cykelbanor, en på norr- och en på sydsidan. Dessa stängdes under andra världskriget, av säkerhetsskäl, och förföll sedan. För två år sedan öppnade en ny, kombinerad cykel- och gångbana.

Ett varningens ord: ta det lugnt, och räkna inte med att de andra turisterna håller sig på rätt sida det vita strecket. Bra bromsar är ett måste. På andra sidan bron, utanför Manhattan, väntar andra delar av New York på att bli upptäckta. Åk vilse i Williamsburg, eller dra runt i DUMBO på Brooklyn-sidan under Manhattan Bridge. Hit hittar få turister.
Du kan ta dig från Manhattan till New Jersey på George Washington Bridge på norra Manhattan, eller ta någon av två broarna till Queens eller de tre som leder till Brooklyn. Från Brooklyn kan du sedan ta Verrazano-Narrows Bridge till New Yorks största stadsdel, Staten Island, och vidare västerut till New Jersey via t.ex. Bayonne Bridge (ingen här vet dock vem seriefiguren Earnie är). New Jersey kan låta industriellt och Springsteen-trist, men har stora nationalparker, våtmarker med fint fågelliv och badstränder.

För den som verkligen vill ut i spenaten går det turer upstate New York. Du kan bland annat cykla på den urgamla akvedukten som fortfarande förser New York med utmärkt dricksvatten. Men även på Manhattan finns det gott om mer eller mindre gröna områden, och Central Park är en favorit för många cyklister – särskilt på helgerna då de flesta vägar är stängda för bilarna.
Det finns alltid organiserade cykelutflykter att delta i. Den 7 september 2003 går “NYC Century Bike Tour”. Det längsta alternativet, tidsberäknat till 12 timmar, tar dig längs vattnet runt Brooklyn, runt hela Queens och Bronx (på vägen passerar du flera av stans vackraste broar och parker) för att gå i mål i Central Park. Mer info om arrangemanget, och de mindre ambitiösa alternativen, hittar du på www.transalt.org.
Vill du inte cykla i grupp så är den allra bästa cykelbanan Hudson River Greenway, som numera går ända från sydspetsen på Manhattan vid Battery Park ända upp till Harlem och George Washington Bridge utan en enda bil i närheten. Dock måste du se upp för fotgängare, rollerbladers, hundar och en och annan barnvagn.

Efter att ha kollat in hålet efter World Trade Center, som snabbt håller på att fyllas av de återuppbyggda underjordiska tåg- och tunnelbanestationerna, rullar du norrut längs småbåtshamnar, skateramper, små parker och caféer. Soho och West Village passeras snabbt. Titta på berömde arkitekten Richard Meiers två nya hus i hörnan av Perry Street. Här flockas kändisarna, Nicole Kidman krävde nyligen en egen, privat hiss till sin våning.
Hangarfartyget Enterprise ligger för ankar i höjd med Midtown och är en turistattraktion för amerikaner som gärna minns mer populära krig än dagens. På flera ställen längs cykelbanan finns pirer man kan åka ut på och beundra New Jerseys shoreline på andra sidan Hudson River.
Du trampar på cykelbana ända upp till 181th Street och George Washington Bridge, men kan fortsätta norrut in i det trevliga bostadsområdet Washington Heights. Korsar du Manhattan här uppe i norr kommer du på cykelbanan som går på östsidan, och kan blicka ut mot Bronx.

Åker du runt hela Manhattan (cykelbanan på östsidan är inte lika rolig, men OK) är det 32 miles totalt, lite över fem mil. En lagom dagstripp, alltså, för den som tar det lugnt och tar en långlunch längs vägen.
Lördags- och söndagsmorgnar är bäst för den som vill cykla inne på Manhattan, på vanliga gator med bilar. Tvärgatorna (med undantag för 14:e, 23:e, 34:e och några till) är säkrare än avenyerna.
Bor du på ett hotell där du inte vill börja cykla så kan du alltid ta cykeln på T-banan. Det finns nästan inga restriktioner för att ta med sig hojen, men undvik helst de hektiska morgontimmarna, och använd inte mittdörrarna i T-banevagnen utan kliv på längst fram eller längst bak i vagnen. Bussar, färjor och tåg tillåter för det mesta cyklar, ibland gratis. Detaljer från bolaget ifråga eller på www.transalt.org/info/aboard.html.

Det finns inget sätt att ta sig fram på Manhattan som slår cykeln, förutsatt att man iakttar vissa försiktighetsmått. Fyra farligheter är kanske uppenbara, men förtjänar att nämnas.
Den första är gatorna. Om du tycker underhållet brister i Stockholm så kommer du att bli rädd när du ser hålen i New Yorks gator. Jag har själv gjort en ofrivillig 360 på Mercer Street i Soho sedan framdäcket tvärstoppat mellan två stora stenar i en korsning. Tack vare hjälmen kan du nu läsa denna artikel. Undvik också vattenpölar – de kan dölja djupa hål. Cykla över huvudtaget inte i regn, New Yorks gator har massor med hal metall.
Den andra farligheten är fotgängarna. Stan är full av vilsna turister, OK, men det är New Yorkarna som är farligast. Med dödsförakt kan de gå rakt ut i vägbanan utan att se sig för. Vid övergångsställena står de alltid ute i gatan och väntar på grön gubbe, aldrig på trrottoaren. Tänk på att fotgängare alltid har rätt. Det är dyrt att köra på en New York-bo.
Den tredje är andra cyklister. Här intar cykelbuden en särställning. Det är inte nog att de ofta åker mot enkelriktat, och alltid mot rött ljus, kryssar med dödsförakt in och ut mellan bilköerna. Det värsta är att de oftast inte har några bromsar på cykeln. Direktdrivning, utan växlar och bromsar, håller vikten nere och hastigheten uppe.
Den fjärde, och värsta farligheten är förstås bilarna. Bildörrar som plötsligt öppnas framför dig är vanligaste olycksorsaken. Bilar som plötsligt tvärbromsar och/eller svänger är näst vanligast. Ändå är trafikrytmen för det mesta lugnare än i Stockholm. De många taxibilarna ökar dock riskerna. Saker att tänka på:

• Ta med cykelhjälmen och handskarna hemifrån! Ingen vettig människa cyklar i New York utan dessa enkla förebyggande skydd. Man får tyvärr bara (högst) en hjärna per kropp.
• Bra bromsar är viktigast av allt. Tänk på att bromseffekten minskar vid regn, och att bilar stannar snabbare än du.
• Ringklocka varnar fotgängare. Många cykelbud har visselpipa.
• Undvik clips om du inte är mycket van vid det. Behöver du stanna oväntat kan det vara dumt att ha skorna fastlåsta vid pedalerna.
• Smalt styre gör det lättare att ta sig fram.
• Undvik Midtown och avenyerna i rusningstrafik.
• Om trafiken står still, cykla sakta.

Skulle olyckan ändå vara framme så är alla bilar trafikskadeförsäkrade. Och du är oftast täckt av din hemförsäkring upp till 45 dagar (kolla försäkringsvillkoren innan du reser).
Höstarna i New York, som ligger på samma breddgrad som Rom, är ofta årets trevligaste period. Milt väder är vanligt in i november, och september och oktober är varma och ofta soliga med svala morgnar. Bra cykelväder, alltså.
Men det bästa är nästan känslan av att höra till stan. Vill du känna dig som en New Yorkbo, då ska du upptäcka stan per cykel. Närmare än så kommer man inte.