Mikael: major, minister, moderat

Det är alltid trevligare att bli förvånad när man läser tidningen, än att få sina fördomar bekräftade. I dagens intervju med försvarsminister Mikael Odenberg (m) säger han de väntade sakerna om Nato (bra), värnplikten (onödig), svenska stridande soldater uter i världen (bra). Dessutom listar majoren sina favoriter bland krigsfilmerna. Inga överraskningar där heller:
1. Pansargeneralen Patton
2. Saving Private Ryan
3. Den längsta dagen
Förutom att det är en totalt fantasilös lista, även ur ett snävt moderat/militaristiskt perspektiv, så blir jag lite orolig över försvarsministerns bristande modernitet. Jag begär inte att karln ska titta på Warhols experimentfilmer eller nya koreanska kultrullar, men han borde åtminstone vara mer uppdaterad på krigsfilmens område. Alltså, komplettera till exempel med dessa:
4. The Deer Hunter
5. Apocalypse Now
6. Slaget om Alger
7. The Quiet American
The Deer Hunter (1978) är Michael Ciminos slående historik över hur Vietnamkriget drabbade de amerikaner som deltog. Ett vanligt, och förståeligt, perspektiv i Hollywood. Robert De Niro är i lika god form som i Taxi Driver, och han har en rad fina skådespelare omkring sig. Men det är skildringen av hur en grupp jobbare får sina liv förstörda av ett meningslöst krig som dröjer sig kvar. Här finns lärdomar även för en svensk sparvhök.
Apocalypse Now (1979) har den pålitligt reaktionäre John Milius som manusförfattare, så den borde även försvarsministern kunna titta på. Ljudet från fläkten i Martin Sheens hotellrum i Saigon övergår i rotorbladens svischande över Mekong och djungeln. Det blir allt svettigare. I slutet Marlon Brandos magnifike Kurtz. Detta är en film om resan mot mörkrets hjärta, ett bildmässigt konstverk, och en meditation över mötet med krigets vansinne och logik.
Slaget om Alger (1966) är italienske regissören Gillo Pontecorvos mästerverk från 1966 om den algeriska kampen mot den franska ockupationsmakten (alternativt de algeriska terroristernas blodiga dåd mot franska civila). Filmen förbjöds i Frankrike. Sedan 2004 är det äntligen tillåtet att se filmen i Frankrike, i Sverige har vi kunnat se den sedan 1967.
The Quiet American (2001) är Phillip Noyces filmatisering av Graham Greenes klassiska 50-talsroman om Vietnamkrigets inledningsskede. Filmen släpptes inte i USA förrän ett år efter att den var klar: just efter attentatet mot World Trade Center ansågs det inte fint att påminna om USA:s inblandning i terrorism, låt vara i en annan tid och ett sedan länge avslutat krig. Först efter påtryckningar från huvudrollsinnehavaren Michael Caine distribuerade Miramax filmen i USA, där den inte blev någon större succé. Men det är fortfarande en stor krigsfilm.
Mikael, lägg andra världskrigsperspektivet bakom dig! Kom in i matchen! 1945 var ett bra år, men det är längesen nu, och världen är inte längre densamma. Nya tider kräver nya filmlistor. Börja med de fyra filmerna ovan, jag kan ge dig fler förslag sen – det finns en del filmer från Öststaterna, Sydamerika, Mellanöstern och Asien som du borde kolla in. Min lilla samling av kinesiska propagandafilmer från Koreakriget får bli överkurs.