Yasukuni – japanska lögner om kriget

För några helger sedan var jag på en konferens för gratistidningar i Tokyo, och bad min värd, Mr Inagaki, att visa mig Yasukuni-templet. Han tyckte det var ett konstigt turistmål; varför offra en söndag för att titta på ett museum från andra världskriget? Men det kan ju vara värt att se det som retar gallfeber på Kinas, Koreas och andra asiatiska staters regeringar. Inagaki-san var vänlig nog att följa med, fast jag tror inte han gillade idén något vidare.
För den som till äventyrs inte hängt med, en kort resumé: Japans premiärminister Koizumi (han med den taskiga rocker-frisyren till höger) besöker Yasukuni varje år. Inte nåt att reta sig på? Tja, tänk dig att Tysklands Agneta Merkel skulle avlägga årliga, respektfulla besök vid ledande nazister gravvårdar... Länderna som var utsatta för den japanska expansionismen under andra världskriget har surnat till, även om USA har hållit tyst för att inte rta sin viktigaste bundsförvant i det nordöstra hörnet av Asien. Samtidigt har det som japanska skolbarn får lära sig om kriget förvånat omvärlden. Någon motsvarighet till Tysklands grundliga uppgörelse med nazismen finns inte i Japan.
Det vi såg av utställningarna (jag kan tyvärr inte visa det, eftersom det var förbjudet att fotografera där inne) var svårsmält, även för en som sett amerikanska TV-kanalers sätt att rapportera om "kriget mot terrorn" som det heter när bomberna kommer uppifrån.
Det är munkarna i Yasukuni-templet som driver muséet, komplett med japanska stridsvagnar, vapen, porträtt av stupade soldater, flygplan, ubåtar och en aldrig sinande ström av propagandafilmer, kartor och uniformer. Här i templet hyllas krigaridealet, och här vilar också några av andra världskrigets värsta krigsförbrytare. 14 av dem blev avrättade för sina brott.
Varje nation skapar sin historia, och värderingen av det förgångna ändras med tidevarven, det är lika sant i Europa som i Asien. Men i Yasukuni är det är inga små glidningar på sanningen som presenteras i tablåerna över kriget, utan grova lögner. Den grymma japanska ockupationen av Korea, liksom den kejserliga arméns krigföring i Kina beskrivs som "anti-imperialistiska befrielsekrig". 20 miljoner asiater dog som ett resultat av den japanska arméns framfart på 30- och 40-talen, men av detta anas intet. Skulle man tro på den bild som presenteras i Yasukuni var vietnamesiska FNL:s främsta inspirationskälla den japanska armén!
I september kliver Koizumi av som premiärminister, men hans efterträdare (som av allt att döma blir Shinzo Abe eller möjligen Taro Aso) är av samma skrot och korn. En av dem, Abe, har till och med sagt att han tycker att den japanske kejsaren borde besöka Yasukuni han också, en sak som han sedan 1978 valt att inte göra. Men nu ska klockan vridas tillbaka.
Samtidigt pågår en annan process, som är mer hoppfull. En av Japans allra mäktigaste institutioner, tillika världens största dagstidning, Yomiuri Shimbun, har föresatt sig att tillsammans med sin konkurrent Asahi Shimbun granska Japans krigshistoria i en serie artiklar som ska avslutas i sommar. Det blir en annan bild än den som förmedlas av Yasukuni. De bägge redaktörerna lät sig nyligen intervjuas i Ronza (februari 2006) om varför de för ovanlighetens skull väljer att samarbeta, och varför det borde byggas ett annat minnesmärke för de döda japanska soldaterna.
Här hittar du intervjun med de bägge redaktörerna.