Bokslut över 2005: Joyce Carol Oates igen

Bokhandlarna i Sverige säljer en liten fin, röd anteckningsbok med hårda pärmar och en etikett på framsidan: Läsdagbok står det på den. Det är En bok för alla som låtit trycka upp den, i Slovenien, ett EU-projekt så gott som något. Jag har skrivit i min sedan 2002, och mest förundrats över hur sakta jag läser nuförtiden. Det var längesen mitt skolbibliotek i Brännebro fick införa regler om högst fem böcker i veckan för småskolans elever. Det är inte lönt att skylla på att "man har mycket att göra" eller "man är så trött på kvällarna". Högarna med olästa böcker växer tyst och anklagande. Men man får väl välja med större omsorg. Här är i alla fall mina tio favoriter från året som gick:

Foxfire av Joyce Carol Oates
2005 var lite Oates-år för mig. Jag skulle kunna ha flera av dem på listan, Middle Age, The Falls, The Tattooed Girl... Foxfire handlar om ett gäng flickor som växer upp, och borde vara obligatorisk läsning för tonåringar av bägge könen. Men särskilt för tonårsflickor.
A Garden Of Earthly Delights av Joyce Carol Oates
Clara är i boken dotter, fru och mamma, i en resa genom tiden, USA:s geografi och sociala sammanhang. Som alltid skildrar Oates knivskarpt, utan att blinka, en verklighet som kan vara tuff - men alltid med förståelse, värme och medkänsla.
Det blod som spillts av Åsa Larsson
Det finns gott om begåvade, kvinnliga svenska deckarförfattare (ja, ja, Thomas Kanger, Kjell Eriksson och ni andra, ni duger ni med). Men de flesta av dem skriver den vanliga reporterprosan utan andra anspråk än att berätta en historia. Och så finns det Åsa Larsson: hatten av för den språkkänslan!
Lasermannen av Gellert Tamas
Oerhört väl genomförd research, spännande, välkomponerad. Ett proffs.
Cosmopolis av Don DeLillo
Här har New York-litteraturen fått ännu ett skott på den gren som redan gett oss Tom Wolfes Bonfire of the Vanities (1987), Bret Easton Ellis American Psycho (1991) och Salman Rushdies Fury (2001). Don DeLillo är den bästa hittills.
No, I'm from Borås av Ola Wong
Jag hade inte väntat mig något speciellt, men denna bok överraskade positivt. Insiktsfull och personlig på ett sätt som för tankarna till polske reporterlegenden Ryszard Kapuscinski.
We need to talk about Kevin av Lionel Shriver
En egentligen lite för smart bok: Shriver är high-brow på en litterär nivå där det både är njutningsfullt att ta del av hennes meningsbyggnader, och där ekvilibrismen ibland skymmer, eller är på gränsen till irriterande. Men en väldigt bra bok om ansvar, föräldraskap och onämnbara katastrofer.
Brick Lane av Monica Ali
Svåra val för kvinnor i London och Bangladesh. En av de där böckerna som gör en fast besluten att rösta på Feministiskt Initiativ bara för principens skull.
Altered Carbon av Richard Morgan
Raymond Chandler som science fiction. Bra dialog. Science fiction är annars fattig på litterär förmåga. Tips: läs något av Lucius Shepard, undantaget som bekräftar regeln. Och så Philip K Dick förstås...
En annan tid, ett annat liv av Leif GW Persson
Ett fint stycke samtidshistoria. Det är fantastiskt vad det går att skriva om man kallar det roman och inte reportage.

Utanför listan hamnade en massa bra böcker, som Lars Sunds Colorado Avenue, Alistair Hornes A Savage War of Peace, Thomas Kangers Den döda vinkeln, Inger Edelfeldts Betraktandet av hundar, Kjell Erikssons Nattens grymma stjärnor, Tove Klackenbergs Självtäkt, Katarina Kieris Dansar Elias? Nej! m.fl.
OK, försök nu räkna ut vilka av författarna som är journalister, och vilka som är professorer. Tips: de är i majoritet på listan...