Le Monde: fakta om nya formen
Nya Le Monde använder omväxlande fem och sex spalter, beroende på annonsformat. Det ser ut som om tidningen provar nya papperskvaliteter, men jag är inte helt säker. Ny typografi kan ge sådana synvillor, det vet jag av egen erfarenhet.
Det märks att formgivarna tagit många och långa diskussioner om fotots betydelse. På Le Monde har tusen ord alltid sagt mer än en bild, och det kan man inte ändra på i en handvändning. Men ett steg på vägen har tagits.
En annan sak är att Quintin Leeds är ny AD på Le Monde. Tidigare var han på Libération där fotot haft en helt annan roll. Så det finns hopp.
För brödtext används Fenway, artiklarna sätts i 9/10 punkter. Typsnittet tecknades ursprungligen av Matthew Carter för amerikanska Sports Illustrated (1998), sedermera adopterad något omritad av Business Week (2003). Det företer stora likheter med Times New Roman.
Som rubrikstilar ser vi två kontrasterande snitt, en antikva och en linjär (sans serif). Det är dels Rocky, en antikva som på insidorna tyvärr används i kondenserad form, smal alltså. I topp på sidorna är rubrikerna feta, resten av artiklarna har magra rubriker. Det är ett enkelt men effektivt sätt att stärka hierarkien. Rubrikerna är dock fortfarande lika pratiga.
På förstasidan är Rocky satt i en elegant Light (tunn) variant och med vanlig teckenbredd. Rocky Light används också som rubrikstil för fördjupningarna i ”Décryptages”. Typsnittets upphovsman Matthew Carter har tagit fram en särskild version av typsnittet för Le Monde, ursprungsversionen ritades för amerikanska Rocky Mountain News (2002).
I rollen som kontrasterande linjär ser vi Benton Extra Light, en arvtagare till News och Trade Gothic, tecknad av Cyrus Highsmith på Font Bureau i Boston. Benton Extra Light används i avdelningen ”Rendez-Vous” i slutet av tidningen. Typografin tjänar till att förstärka rytmbytet och ge det lättare materialet en identitet som skiljer sig från nyheterna och analysen på sidorna innan.
I faktarutor, bildtexter och smårubriker ser vi också Benton Sans Regular och Bold, ofta satt 8/10.
Le Monde gjorde sig alltså av med brödtextsnittet Le Monde, som Jean-François Porchez skapade 1994. På sätt och vis är det synd, det är ett utmärkt typsnitt, men inte sällan tvingas man som formgivare att byta ut trotjänare som inte passar med nya kamrater. Och att bli ersatt till förmån för Matthew Carter är ingen skam för en typtecknare.
Det märks att formgivarna tagit många och långa diskussioner om fotots betydelse. På Le Monde har tusen ord alltid sagt mer än en bild, och det kan man inte ändra på i en handvändning. Men ett steg på vägen har tagits.
En annan sak är att Quintin Leeds är ny AD på Le Monde. Tidigare var han på Libération där fotot haft en helt annan roll. Så det finns hopp.
För brödtext används Fenway, artiklarna sätts i 9/10 punkter. Typsnittet tecknades ursprungligen av Matthew Carter för amerikanska Sports Illustrated (1998), sedermera adopterad något omritad av Business Week (2003). Det företer stora likheter med Times New Roman.
Som rubrikstilar ser vi två kontrasterande snitt, en antikva och en linjär (sans serif). Det är dels Rocky, en antikva som på insidorna tyvärr används i kondenserad form, smal alltså. I topp på sidorna är rubrikerna feta, resten av artiklarna har magra rubriker. Det är ett enkelt men effektivt sätt att stärka hierarkien. Rubrikerna är dock fortfarande lika pratiga.
På förstasidan är Rocky satt i en elegant Light (tunn) variant och med vanlig teckenbredd. Rocky Light används också som rubrikstil för fördjupningarna i ”Décryptages”. Typsnittets upphovsman Matthew Carter har tagit fram en särskild version av typsnittet för Le Monde, ursprungsversionen ritades för amerikanska Rocky Mountain News (2002).
I rollen som kontrasterande linjär ser vi Benton Extra Light, en arvtagare till News och Trade Gothic, tecknad av Cyrus Highsmith på Font Bureau i Boston. Benton Extra Light används i avdelningen ”Rendez-Vous” i slutet av tidningen. Typografin tjänar till att förstärka rytmbytet och ge det lättare materialet en identitet som skiljer sig från nyheterna och analysen på sidorna innan.
I faktarutor, bildtexter och smårubriker ser vi också Benton Sans Regular och Bold, ofta satt 8/10.
Le Monde gjorde sig alltså av med brödtextsnittet Le Monde, som Jean-François Porchez skapade 1994. På sätt och vis är det synd, det är ett utmärkt typsnitt, men inte sällan tvingas man som formgivare att byta ut trotjänare som inte passar med nya kamrater. Och att bli ersatt till förmån för Matthew Carter är ingen skam för en typtecknare.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home