Shanghai: Kinas dröm om framtiden
Shanghai är minnen och drömmar. Minnen om en svunnen storhet och drömmar om ett nytt liv i rikedom och modernism. För besökaren blir det en resa både till det förflutna och till framtiden. Följ med till det nya Kina!
Vi står utanför Cartier-palatset på The Bund, Shanghais mest berömda gata, som slingrar sig utmed floden. Precis vid ingången står två splitter nya BMW parkerade, mitt på trottoaren, bevakade av två unga män i skimrande grå sidenkostymer med små ståkragar. Kostymerna är någon slags Mao-inspirerad design, fast de ser dyrare ut än den gamla blåjackan. Lite längre bort står tre parkeringspoliser och gör ingen min av att vilja lappa bilarna. Man väljer sina offer i Shanghai.
För de nyrika kineserna, och det finns en hel del sådana, är varumärken som BMW, Cartier, Rolex, Mont Blanc, Louis Vuitton, Gucci, Armani och alla de andra viktiga attribut. Är man rik ska det synas, vad är det annars för vits med det? Och alla finns de i Shanghai, med flotta butiker och showroom. Priserna är desamma som i Europa, ofta högre.
Den traditionella hälsningen här lyder ”Har du ätit?” men dagens turist hälsas ofta i stället med ”You wanna buy watch?”. Kommersen är vildare på en del ställen, exempelvis de stora utomhusmarknaderna. Men den är aldrig helt borta, och i gathörnen står försäljare av grillspett och frukt, ångkokta knyten och kastanjer.
Som vanligt i civiliserade länder äter du bra på gatan, i Shanghai kanske bättre än på många av krogarna. Några av läckerheterna du måste prova:
• I oktober och november äter du den berömda Shanghai-krabban (”Hairy Crab” eller da zha xie). Se bara till att göra det på ett ställe där servitrisen rensar eländet åt dig…
• Shanghai Soup Dumplings, ångade degknyten fyllda med mycket het buljong och en liten fläskbulle. Bränn dig inte! På en del ställen får du ett sugrör, annars gäller det att vara försiktig, bita ett litet hål, sörpla och vara flink med pinnarna.
• Steamed Dumplings, fyllda med krabba och ofta fläsk. Doppa i en sås av vinäger, soja, ingefära och salladslök.
• Sticky Rice Dumplings, fyllda med ris och fläskkött.
• Stekta degknyten (bara på undersidan) med olika sorters fyllning. Matigt och billigt.
• Nudlar med Shanghais berömda krabba eller räkor.
• Sticky Rice i ett ihoprullat bambulöv, ofta med fläskfärs i mitten.
• Pumpakaka med söt bönpasta som fyllning. Många godisknyten är fyllda med krossade nötter, socker och den röda bönpastan.
Coca Cola eller the?
Mat är viktigt i Shanghai, här är en måltid aldrig snabbmakaroner och fiskpinnar. Maten får ta tid, och themuggen är sällan långt borta under dagen. Trots att Starbucks och Coca Cola ändrar de ungas dryckesvanor är the fortfarande en jätteindustri.
Flera fina butiker i Shanghai säljer the till turisterna. Inne i TenFu på Nanjing Donglu står kronprinsessan Victorias närmsta befattningshavare, hovmarskalken Elisabeth Tarras-Wahlberg och tvekar. Vi hinner gå innan hon bestämt sig för vilken sort hon ska köpa. Det är gott om turister här, och i takt med att biljettpriserna sjunker kommer strömmen att öka, även från Sverige.
Shanghai är på väg att bli inne igen. På krogen ”New Heights” högst upp på The Bund 3 (värt att titta på för renoveringen, och den supersnygga affären Three Retail) sitter Ed Norton och Naomi Watts. De är här för att spela in en film, en remake av en gammal Garbo-rulle, The Painted Veil (1934).
I Shanghai bodde Sun Yat-sen, Zhou En-lai och Chiang Kai-shek, här härjade ”De Fyras Gäng” fram till Maos död 1976. Hit åkte president Nixon på sitt berömda toppmöte. Och här bor fortfarande personer som minns tiden före den japanska invasionen och kriget som slutade med Folkrepubliken Kinas självständighet 1949.
På 30-talet fanns tre finansiella center i världen; London, New York och Shanghai. Och så ska det bli igen, för det har de kinesiska ledarna bestämt, och världens ekonomer har nickat instämmande. År 2007 står världens högsta byggnad, döpt till World Financial Center, färdig i Shanghai.
Det rivs och det byggs, och det går undan. Men det går inte utan gnissel: nyligen grep polisen i Shanghai dussintals demonstranter som protesterade mot att deras hem skulle rivas för att lämna plats för nya höghus. Unga kineser utan jobb, pensionärer utan pension: det finns grund för protester.
I taxin på väg hem till hotellet från krogen ser vi en grupp hemlösa som lagt sig tillrätta under plastskynken intill genomfartsleden, i skydd under en betongbro. Arbetslösa kinesiska lantarbetare fyller de kinesiska städerna och håller priset på arbetskraft nere och vinsterna i industrin uppe. Enligt den brittiska tidskriften The Economist är detta en avgörande faktor bakom de senaste årens börsuppgångar i Västvärlden.
Livet runt floden Pu
Som turist känner man sig dock välkommen i Shanghai. Jag vet inte riktigt varför, kanske är det stadens minnen som förvaltats bättre än i exemplevis Peking, huvudstaden som mest liknar en gammal östastatshåla kompletterad med skrytbyggen inför de olympiska spelen 2008. Ännu hittar du den ursprungliga bebyggelsen i Shanghai, oklart hur länge till. Och arkitekturen i de nya höghusen (se artikel här intill) är intressantare än i Peking.
Shanghai har en flod, det kanske är det som gör det? Peking har gul sand som blåser in från Gobi-öknen, Shanghai har ljuden från båttrafiken på Huangpu. Floden delar Shanghai i väster om floden (Puxi) och öster om floden (Pudong). Det är i Pudong de mest imponerande nya höghusen finns, med Jin Mao Tower högst av alla.
Pu är en levande flod, med riktig båttrafik, fulla pråmar som långsamt glider nerför floden ihopkopplade till långa vattenburna pråmtåg. Kranarna går att skönja från takterrassen på Peace Hotel, The Bund. Här är hamnarna i full aktivitet, på kajerna ligger varor för export. En lunchkrog med utsikt över floden är en upplevelse ingen turist bör missa.
Du tar dig runt i stan till fots, med cykel, med billig taxt eller med tunnelbanan. Till skillnad från många städer i Asien går det att promenera i Shanghai, och cyklister som tycker att bilisterna inte tar tillräcklig hänsyn skräder inte orden. Biltrafiken är farlig, och bilarna blir fler och fler. Men cykelbanor finns, och där är rytmen lugnare.
Från de äldre husen sticker det ut långa trästörar för att torka tvätten. Med tanke på hur otroligt förorenad Shanghai är är det väl dags att tvätta dem igen lagom tills de torkat. Ändå känns luften uthärdlig, återigen mycket tack vare floden.
Shopparens paradis
De unga Shanghaineserna tycker det känns bra att knalla runt med en liten fin papperskasse med ett västerländskt varumärke på. En svensk turist kommer tyngre lastad från sidenaffärerna, utomhusmarknaderna och antikvitetsbutikerna.
Shanghai har länge varit synonymt med kvalitet för kineser, och det är ingen brist på varor att spendera pengar på. Siden, elektronik, skräddarsydda kläder, musikinstrument, DVD-skivor, antikviteter, konst… i en artikel intill hittar du några av sakerna du kan fynda i stan.
Konsten är förresten värd ett eget kapitel. Det finns såväl statliga museer som privatägda konstgallerier, flera av dem värda ett besök. På Shanghai Museum, med sin imponerande arkitektur, hittar du fina böcker i museishopen. Men de moderna gallerierna som öppnat sedan ShanghART drog igång stans moderna konstliv 1994 är roligare. Eftersom gallerister och konstnärer är fattiga håller de till i nedlagda lagerbyggnader i industridistrikt, och inte sällan blir de offer för byggboomen. Runt gatorna Moganshan Lu, Aomen Lu och Xisuzhou Lu ligger (ännu så länge) några av de mest kända. Ta en taxi dit, några kvarter norr om Jade Buddhans tempel, intill floden Suzhou (ett dopp rekommenderas ej).
Mer pittoreskt är det i kvarteren runt Fangbang Lu, med några av Shanghais äldsta bostadskvarter. Här finns mataffärer som slaktar hönan medan du väntar, frukt- och the-butiker, små hål-i-väggen-krogar – och en stor koncentration affärer för ”antikviteter”, keramik, kläder, kulramar och allsköns prylar (utmärkta souvenierer). Höghusen knaprar dock på området, och frågan är hur länge de vindlande gränderna och de gamla husen kommer att finnas kvar. Missa inte antikmarknaden på 457 Fangbang Lu, nära korsningen med Henan Lu. Här hittar du gamla Mahjong-spel och fin keramik. På helgerna är flera stånd öppna i den fyra våningar höga labyrinten.
För den seriöse shopparen finns ytterligare alternativ: utomhusmarknaden Xiangyang precis söder om Huahai Zhonglu. Inget för den som ogillar trängsel, men bra priser. Grundtips: betalade du mer än halva utgångspriset blev du lurad. Titta utan att köpa är dock helt OK.
Ta sig runt i Shanghai
Taxi är billigt, runt tio kronor för de flesta kortare resor i stan, och till flygplatsen kostar det cirka 150 kronor. Fast dit tar du förstås Maglev, världens snabbaste tåg, som svävar på ett magnetfält ovanför monorailen. Du hinner precis sätta dig så är du framme: åtta minuter tar resan, i över 400 km/tim.
Tunnelbanan fungerar bra, är ren, billigt och säker – men det är långt mellan stationerna. Tre linjer finns och en fjärde är under konstruktion. Tänk på att T-banan slutar gå tidigt på kvällen. Buss kostar ett par kronor, det finns också tio särskilda turistlinjer, varav en heter ”Shanghai By Night”.
Räkna inte med att folk pratar engelska. Ta visitkort på hotell, restauranger och affärer du vill åka tillbaka till, så förstår taxichauffören vart du ska. Du kan också skicka ett SMS till 885074, så kommer adressen tillbaka på kinesiska.
Den som vill förbereda resan läser lämpligen Ola Wongs bok ”No, I’m from Borås” (Ordfront Pocket) förutom de vanliga guideböckerna. Everyman Citymap Guides har en liten aktuell och behändig sak med kartor. Time Out och Lonely Planet har aktuella guider, och väl på plats kan du köpa ”Shanghai’s 50 Best Chinese Restaurants”.
Vässa pinnarna, ta med kreditkortet och låt dig bli Shanghajad!
Vi står utanför Cartier-palatset på The Bund, Shanghais mest berömda gata, som slingrar sig utmed floden. Precis vid ingången står två splitter nya BMW parkerade, mitt på trottoaren, bevakade av två unga män i skimrande grå sidenkostymer med små ståkragar. Kostymerna är någon slags Mao-inspirerad design, fast de ser dyrare ut än den gamla blåjackan. Lite längre bort står tre parkeringspoliser och gör ingen min av att vilja lappa bilarna. Man väljer sina offer i Shanghai.
För de nyrika kineserna, och det finns en hel del sådana, är varumärken som BMW, Cartier, Rolex, Mont Blanc, Louis Vuitton, Gucci, Armani och alla de andra viktiga attribut. Är man rik ska det synas, vad är det annars för vits med det? Och alla finns de i Shanghai, med flotta butiker och showroom. Priserna är desamma som i Europa, ofta högre.
Den traditionella hälsningen här lyder ”Har du ätit?” men dagens turist hälsas ofta i stället med ”You wanna buy watch?”. Kommersen är vildare på en del ställen, exempelvis de stora utomhusmarknaderna. Men den är aldrig helt borta, och i gathörnen står försäljare av grillspett och frukt, ångkokta knyten och kastanjer.
Som vanligt i civiliserade länder äter du bra på gatan, i Shanghai kanske bättre än på många av krogarna. Några av läckerheterna du måste prova:
• I oktober och november äter du den berömda Shanghai-krabban (”Hairy Crab” eller da zha xie). Se bara till att göra det på ett ställe där servitrisen rensar eländet åt dig…
• Shanghai Soup Dumplings, ångade degknyten fyllda med mycket het buljong och en liten fläskbulle. Bränn dig inte! På en del ställen får du ett sugrör, annars gäller det att vara försiktig, bita ett litet hål, sörpla och vara flink med pinnarna.
• Steamed Dumplings, fyllda med krabba och ofta fläsk. Doppa i en sås av vinäger, soja, ingefära och salladslök.
• Sticky Rice Dumplings, fyllda med ris och fläskkött.
• Stekta degknyten (bara på undersidan) med olika sorters fyllning. Matigt och billigt.
• Nudlar med Shanghais berömda krabba eller räkor.
• Sticky Rice i ett ihoprullat bambulöv, ofta med fläskfärs i mitten.
• Pumpakaka med söt bönpasta som fyllning. Många godisknyten är fyllda med krossade nötter, socker och den röda bönpastan.
Coca Cola eller the?
Mat är viktigt i Shanghai, här är en måltid aldrig snabbmakaroner och fiskpinnar. Maten får ta tid, och themuggen är sällan långt borta under dagen. Trots att Starbucks och Coca Cola ändrar de ungas dryckesvanor är the fortfarande en jätteindustri.
Flera fina butiker i Shanghai säljer the till turisterna. Inne i TenFu på Nanjing Donglu står kronprinsessan Victorias närmsta befattningshavare, hovmarskalken Elisabeth Tarras-Wahlberg och tvekar. Vi hinner gå innan hon bestämt sig för vilken sort hon ska köpa. Det är gott om turister här, och i takt med att biljettpriserna sjunker kommer strömmen att öka, även från Sverige.
Shanghai är på väg att bli inne igen. På krogen ”New Heights” högst upp på The Bund 3 (värt att titta på för renoveringen, och den supersnygga affären Three Retail) sitter Ed Norton och Naomi Watts. De är här för att spela in en film, en remake av en gammal Garbo-rulle, The Painted Veil (1934).
I Shanghai bodde Sun Yat-sen, Zhou En-lai och Chiang Kai-shek, här härjade ”De Fyras Gäng” fram till Maos död 1976. Hit åkte president Nixon på sitt berömda toppmöte. Och här bor fortfarande personer som minns tiden före den japanska invasionen och kriget som slutade med Folkrepubliken Kinas självständighet 1949.
På 30-talet fanns tre finansiella center i världen; London, New York och Shanghai. Och så ska det bli igen, för det har de kinesiska ledarna bestämt, och världens ekonomer har nickat instämmande. År 2007 står världens högsta byggnad, döpt till World Financial Center, färdig i Shanghai.
Det rivs och det byggs, och det går undan. Men det går inte utan gnissel: nyligen grep polisen i Shanghai dussintals demonstranter som protesterade mot att deras hem skulle rivas för att lämna plats för nya höghus. Unga kineser utan jobb, pensionärer utan pension: det finns grund för protester.
I taxin på väg hem till hotellet från krogen ser vi en grupp hemlösa som lagt sig tillrätta under plastskynken intill genomfartsleden, i skydd under en betongbro. Arbetslösa kinesiska lantarbetare fyller de kinesiska städerna och håller priset på arbetskraft nere och vinsterna i industrin uppe. Enligt den brittiska tidskriften The Economist är detta en avgörande faktor bakom de senaste årens börsuppgångar i Västvärlden.
Livet runt floden Pu
Som turist känner man sig dock välkommen i Shanghai. Jag vet inte riktigt varför, kanske är det stadens minnen som förvaltats bättre än i exemplevis Peking, huvudstaden som mest liknar en gammal östastatshåla kompletterad med skrytbyggen inför de olympiska spelen 2008. Ännu hittar du den ursprungliga bebyggelsen i Shanghai, oklart hur länge till. Och arkitekturen i de nya höghusen (se artikel här intill) är intressantare än i Peking.
Shanghai har en flod, det kanske är det som gör det? Peking har gul sand som blåser in från Gobi-öknen, Shanghai har ljuden från båttrafiken på Huangpu. Floden delar Shanghai i väster om floden (Puxi) och öster om floden (Pudong). Det är i Pudong de mest imponerande nya höghusen finns, med Jin Mao Tower högst av alla.
Pu är en levande flod, med riktig båttrafik, fulla pråmar som långsamt glider nerför floden ihopkopplade till långa vattenburna pråmtåg. Kranarna går att skönja från takterrassen på Peace Hotel, The Bund. Här är hamnarna i full aktivitet, på kajerna ligger varor för export. En lunchkrog med utsikt över floden är en upplevelse ingen turist bör missa.
Du tar dig runt i stan till fots, med cykel, med billig taxt eller med tunnelbanan. Till skillnad från många städer i Asien går det att promenera i Shanghai, och cyklister som tycker att bilisterna inte tar tillräcklig hänsyn skräder inte orden. Biltrafiken är farlig, och bilarna blir fler och fler. Men cykelbanor finns, och där är rytmen lugnare.
Från de äldre husen sticker det ut långa trästörar för att torka tvätten. Med tanke på hur otroligt förorenad Shanghai är är det väl dags att tvätta dem igen lagom tills de torkat. Ändå känns luften uthärdlig, återigen mycket tack vare floden.
Shopparens paradis
De unga Shanghaineserna tycker det känns bra att knalla runt med en liten fin papperskasse med ett västerländskt varumärke på. En svensk turist kommer tyngre lastad från sidenaffärerna, utomhusmarknaderna och antikvitetsbutikerna.
Shanghai har länge varit synonymt med kvalitet för kineser, och det är ingen brist på varor att spendera pengar på. Siden, elektronik, skräddarsydda kläder, musikinstrument, DVD-skivor, antikviteter, konst… i en artikel intill hittar du några av sakerna du kan fynda i stan.
Konsten är förresten värd ett eget kapitel. Det finns såväl statliga museer som privatägda konstgallerier, flera av dem värda ett besök. På Shanghai Museum, med sin imponerande arkitektur, hittar du fina böcker i museishopen. Men de moderna gallerierna som öppnat sedan ShanghART drog igång stans moderna konstliv 1994 är roligare. Eftersom gallerister och konstnärer är fattiga håller de till i nedlagda lagerbyggnader i industridistrikt, och inte sällan blir de offer för byggboomen. Runt gatorna Moganshan Lu, Aomen Lu och Xisuzhou Lu ligger (ännu så länge) några av de mest kända. Ta en taxi dit, några kvarter norr om Jade Buddhans tempel, intill floden Suzhou (ett dopp rekommenderas ej).
Mer pittoreskt är det i kvarteren runt Fangbang Lu, med några av Shanghais äldsta bostadskvarter. Här finns mataffärer som slaktar hönan medan du väntar, frukt- och the-butiker, små hål-i-väggen-krogar – och en stor koncentration affärer för ”antikviteter”, keramik, kläder, kulramar och allsköns prylar (utmärkta souvenierer). Höghusen knaprar dock på området, och frågan är hur länge de vindlande gränderna och de gamla husen kommer att finnas kvar. Missa inte antikmarknaden på 457 Fangbang Lu, nära korsningen med Henan Lu. Här hittar du gamla Mahjong-spel och fin keramik. På helgerna är flera stånd öppna i den fyra våningar höga labyrinten.
För den seriöse shopparen finns ytterligare alternativ: utomhusmarknaden Xiangyang precis söder om Huahai Zhonglu. Inget för den som ogillar trängsel, men bra priser. Grundtips: betalade du mer än halva utgångspriset blev du lurad. Titta utan att köpa är dock helt OK.
Ta sig runt i Shanghai
Taxi är billigt, runt tio kronor för de flesta kortare resor i stan, och till flygplatsen kostar det cirka 150 kronor. Fast dit tar du förstås Maglev, världens snabbaste tåg, som svävar på ett magnetfält ovanför monorailen. Du hinner precis sätta dig så är du framme: åtta minuter tar resan, i över 400 km/tim.
Tunnelbanan fungerar bra, är ren, billigt och säker – men det är långt mellan stationerna. Tre linjer finns och en fjärde är under konstruktion. Tänk på att T-banan slutar gå tidigt på kvällen. Buss kostar ett par kronor, det finns också tio särskilda turistlinjer, varav en heter ”Shanghai By Night”.
Räkna inte med att folk pratar engelska. Ta visitkort på hotell, restauranger och affärer du vill åka tillbaka till, så förstår taxichauffören vart du ska. Du kan också skicka ett SMS till 885074, så kommer adressen tillbaka på kinesiska.
Den som vill förbereda resan läser lämpligen Ola Wongs bok ”No, I’m from Borås” (Ordfront Pocket) förutom de vanliga guideböckerna. Everyman Citymap Guides har en liten aktuell och behändig sak med kartor. Time Out och Lonely Planet har aktuella guider, och väl på plats kan du köpa ”Shanghai’s 50 Best Chinese Restaurants”.
Vässa pinnarna, ta med kreditkortet och låt dig bli Shanghajad!
posted by Pelle at Sunday, October 09, 2005
0 Comments:
Post a Comment
<< Home