Det är dyrt att vara korean

Tony var just här med en kollega och hjälpte mig med mitt trådlösa nätverk (det är bra med administratörsverktyg man kan sköta via browsern, men tråkigt när de bara är på koreanska). Han tittade beundrande på min Samsung Syncmaster 243T, en rejält stor och platt bildskärm, som jag driver med min lilla Mac PowerBook 12 tum. "Ingen korean har råd med den där skärmen", sa han. "De köper en Dell i stället, som är billigare och har samma bildrör".
Så Samsung tappar försäljning på hemmaplan (en inte oviktig marknad med 48 miljoner invånare) för att de tar ut för höga priser. Korkat.
Och Samsung är inte de enda, även om det är det mest synliga bolaget av de stora, som styr och ställer i Korea. Ta bilarna, samma historia där. Eller digitala kameror och mobiltelefoner. Allt koreanskt är konstant billigare i Sverige än i Korea.
Matpriser ska vi bara inte tala om. Färsk frukt och kött är väldigt dyrt, både Stockholm och New York är billigare. De flesta koreaner håller sig till kimchi, ris, grönsaker och en fiskbit, eller bläckfisk, nakji. Bönderna har under många år sett till att den utländska importen, som kunnat ge lägre matpriser, stoppats vid gränsen. Nu har det äntligen blivit tillåtet att importera amerikanskt ris (under våldsamma protester från bönderna). Förhoppningsvis följs det av flera inbrott, så vanligt folk i Korea kan leva lite billigare.
Men Samsung, Hyundai, LG och de andra borde nog tänka om när det gäller prispolitik.