Babyboomen har blivit en pensionärsboom

En bit in på 2000-talet kommer villkoren för oss som lever i Europa att se helt annorlunda ut. Efter årtionden av ständigt tillflöde till arbetsmarknaden kommer det att bli brist på folk i arbetslivet. Befolkningen åldras, födelsetalen sjunker; Europa blir ett ålderdomshem. Klarar samhället omställningen? Är politiker, näringsliv och andra beslutsfattare ens medvetna om siffrorna?

Allan Larsson är den högst uppsatte svenske EU-tjänstemannen. Som generaldirektör för DG 5 är han, under den irländske kommissionären Padraigh Flynn, ansvarig för den sociala sektorn och arbetsmarknadsfrågor.
Dialekten från barndomens Bredaryd i Värnamo kommun i Småland blir lite mer markerad när Allan Larsson talar om somrarna i Sverige. Annars vill han inte kommentera Sverige och svensk politik. Som alla EU-tjänsteman (Allan Larssons 18:e jobb, ett föredöme i sin flexibla inställning till arbetsmarknaden) har han fått ge upp lojaliteterna mot hemlandet.
När han i maj 1995 kom som chef till DG 5 efter Sveriges inträde i EU blev han en del av den första svenska vågen EU-anställda. En av hans första åtgärder var att lyfta fram statistikenhetens arbete; generaldirektorat 5 är ansvarigt för att ta fram demografisk statistik.
Det märks att siffror engagerar Allan Larsson. En välanvänd bunt med overheadbilder åker snabbt fram för att understryka hans budskap.
– Arbetskraftens åldrande under de närmaste tio åren blir ett stort problem. Europa kommer att få nio miljoner färre unga människor – och sex miljoner fler över 55 år, säger Allan Larsson. Italien har redan i dag en minskande yrkesverksam befolkning, samtidigt som antalet pensionärer ökar kraftigt.
Företag kommer att tvingas lära sig nya sätt att täcka sitt rekryteringsbehov. Kön av unga, välutbildade européer blir allt kortare. Det låter som om ungdomsarbetslösheten snart är ett minne blott?
– De senaste 20 åren har befolkningen i de yrkesverksamma åldrarna ökat med 28 miljoner i Europa, säger Allan Larsson. De kommande tio åren blir ökningen bara tre miljoner, och följande tioårsperiod minskar befolkningen. Baybyboomen har blivit en pensionärsboom.
– Budskapet till näringslivet blir att ta bättre vara på de anställda och deras erfarenhet. Budskapet till regeringarna blir att se över socialförsäkringssystemen, att öka utbildningsinstatserna i riktning mot livslångt lärande, samtidigt som vägarna ut ur arbetslivet bör bli färre.

Höjd pensionsålder?
Låter det som argument för höjd pensionsålder? Nej, det avvisar Allan Larsson. Det är inte den formella pensionsåldern som är viktig, det är den reella, förklarar han. I Frankrike och Belgien jobbar nästan ingen efter 55 års ålder. De statligt finansierade utgångarna från arbetsmarknaden är för många.
Européerna blir allt friskare och lever allt längre, men jobbar allt kortare tid av sitt liv. Systemen som finns i dag byggdes upp för en situation som såg annorlunda ut. Kan det bära sig i längden?
– Samhället går ju inte i konkurs, säger Allan Larsson, men vilken belastning orkar den aktiva generationen med? Kommer kontraktet mellan generationerna att hålla; vill den aktiva generationen bära dessa bördor?
I längden, anser Allan Larsson, finns det bara en lösning: en större andel av den aktiva generationen måste vara i arbete.
Allan Larsson låter förstå att Sverige står relativt väl rustat jämfört med resten av Europa. Svenskarna jobbar längre upp i åldrarna, födelsetalen i Sverige är höga, ålderspuckeln inte så markerad – och framförallt har Sverige ett annorlunda system jämfört med resten av Europa.
Födelsetalen är ett speciellt problem. I södra Europa sjunker de kraftigt. Allan Larsson tvivlar inte vad det beror på. Å ena sidan finns en stark tradition att vård och omvårdnad av barn och gamla sköts i hemmat av oavlönade kvinnor, å andra sidan märks starka jämställdhetssträvanden från framför allt yngre kvinnor.
– De vill arbeta och ha samma möjligheter på arbetsmarknaden som männen, men eftersom systemen inte är uppbyggda för att man ska kunna förena arbete och familjeliv, tvingas de välja. Barnafödandet skjuts upp, och i många fall avstår de helt från att skaffa barn, säger Allan Larsson.
Nordisk familjepolitik studeras just nu med intresse av sydligare länder. Så länge det fungerar som det gör i Italien kommer födelsetalen att vara fortsatt låga där, och en verklig jämställdhet låta vänta på sig.

9 miljoner nya jobb
”Communal services” kallas i USA sektorn som innefattar utbildning – hälsovård – social omsorg. Den sektorn är större i USA än i Europa. Skulle vi ha motsvarande satsning på dessa områden i Europa skulle det skapas 9 miljoner nya jobb, enligt Allan Larssons sifferjämförelse. Ska då den offentliga sektorn tillåtas svälla efter år av hårdbantning?
– Vi får inte fastna i frågan om det ska vara offentligt, och därför möjligt, eller privat, och därför inte kommer till stånd. I USA är exempelvis sjukvården till hälften offentlig, till hälften privat, säger Allan Larsson. Poängen är att vi ska se på behovsområden. Behoven finns, och det kommer att finnas många olika modeller i Europa.
Det svenska systemet håller folk i arbete, genom att arbetet är en förutsättning för full pension, a-kassa etc. I andra länder, med lägre sysselsättningsgrad än Sverige, Danmark och Norge, finns inte kopplingen till arbetslivet.
Samtidigt som olikheterna respekteras, så strävar EU efter en gemsam ram för att lösa problemen. I vår kommer DG 5 att utarbeta ett dokument, en så kallad ”Communication”, kring välfärdssystemen. Allan Larsson nämner tre områden som kommer att tas upp i dokumentet:

• Åldrandet. Trygga pensioner genom stark finansiell bas.
• Det ska löna sig att arbeta, och sysselsättningen ska öka.
• Skapa bättre samspel mellan familjeliv och arbetsliv.

Italiens beslut nyligen, att ge några hundratusen illegala flyktingar permanent uppehållstillstånd, får i det perspektivet av siffrorna ovan inte bara en humanitär framtoning. Få av EU-länderna kommer i framtiden att tacka nej till personer i arbetsför ålder. Bristen på arbetskraft kan komma att betyda mer än mången antirasistisk kampanj.

Publicerad i TCO-Tidningen nr 6 1999